Lidingöloppet!

Jag klarade det!! igår genomförde jag loppet jag anmälde mig till redan i mellandagarna ifjol och igår var det stora kraftprovet. och jag klarade det! Visst, jag gick en del i slutet, de sista 5-6 km gick jag i backarna för de tog så hårt på vaderna och knäet, men jag klarade hela Lidingöloppet på 30 km!!! Jag fick en fiiin medalj efteråt och jag har nu smält och smält och smält alla intryck och tankar om loppet. Otroligt fin natur, känslan att springa där bland tusentals andra svettiga människor. Häftigt är ordet!

Starten gick och första km gick ”långsamt” då vi snitta på kring 6 min/km de första 5 km totalt för det var så grymt mycket folk, hela vägen fram till sista 3-4 km ungefär! haha. Men det var skönt att inte gå ut med ett tokhårt tempo, för detta gjorde ju att vi orkade hela vägen, samt att jag tog mig tid att kolla på landskapet omkring oss och njuta av stämningen och så. Detta gör jag sällan på kortare lopp, för då vill man liksom fram så fort som möjligt men igår tog jag mig tid att riktigt njuta!

Vädret var också bästa tänkbara för oss! Det var soligt och omkring 16 grader i skuggan och varmare i solen, och eftersom stora delar av loppet var i skogen och sånt så var det otroligt skönt att komma i skugga och svalka sig lite efter att varit ute i solen en sväng och fått värme och så =)

Jag och Sandra hängde ihop till runt 20 km, detta gjorde vi inte medvetet men det blev liksom att vi hängde på varandra vilket gav lite extra kraft trots att vi båda lyssna på mp3 så vi pratade inget utan bara sprang sida vid sida, en fantastiskt upplevelse att dela med någon kompis sådär!! =) Jag kan även säga att dessa 30 km kändes som de tokigt tunga 20 km för (snart) ett par veckor sedan. Tänk att de kan skilja så otroligt på dagsformen! Så jag är ju otroligt glad att man prickade in formen så igår ;b haha.

Tiden då? Ja, under tre timmar vilket var ett mål! 2 timmar, 53 min och 13 sek. Men dock sprang jag inte hela vägen som sagt. Valde att gå i de sista backarna de sista 5-6 km för de var så grymt jobbiga och mina vader började nästan krampa liksom. Även stannade jag och tog mig tid att dricka och sprang med en såndär bulle i handen närmare en mil mellan 15-25 km som jag smååt lite på men inte mer än en fjärdedel, men de räckte gott och väl.

Sista km valde jag att springa hela oavsett hur trött jag var, för jag ville i mål! och tänk er känslan när man ser upploppet efter 30 km och man känner folkjublet och tänker ”Gosse, jag klarar detta, jag kommer ha genomfört hela Lidingöloppet, under tre timmar dessutom och, OCH jag springer hela sista km!” den känslan är svår att beskriva. När man stapplande tar emot medaljen och lämnar tillbaka tidtagnings chippet som satt på skon. Ja, det är verkligen ett minne för livet!

Del två av fyra för en svensk klassiker – check!

Önskar jag hade fler bilder att delge er, jag får bli bättre att knäppa kort! Möjligen om jag införskaffar en bättre kamera som inte suger batteri och som är lite och smidig så kanske jag blir bättre på att dela med mig av livet på bild =)

Nu ska jag fortsätta suga på detta minne, flyta fram på endorfinerna och bara njuta av denna söndag! =)

Ha en trevlig söndag allesammans!